Loppi Höstpepp

Charlie och jag gjorde en sällsynt tripp in till city idag för att under ett par timmar hänga med ett gäng inbjudna bloggare och andra i Erik Erikssonhallen på Skeppsholmen.

LOPPI bjöd till deras event Höstpepp och när det för en gångs skull inte krockade med andra aktiviteter passade vi på och det blev ett par intensiva timmar, åtminstone för den yngre av oss.

Fotograf: Jessica Sundberg.

Ett fullspäckat eventschema som konferenciärerna Cecilia Ehrling och Hugo Rosas guidade gästerna igenom innehöll bland annat träningstips från alla vår Lofsan, kosttips från Ola Lauritzson (GI-matgurun kan vi väl kalla honom) och modevisning med höstnyheter från Ellos. Lunch från en av mina favoriter, Panini, där många av mina jobbluncher inhandlas ifrån när jag jobbar inne i stan. Fick även ett glas (alkoholfritt)bubbel från Silja Line som informerade om sina fartyg och kryssningar.

Det jag fastnade mest för, nu när vi närmar oss den fasen med Charlie, var ett för mig nytt barnmatsmärke – Alex&Phil ”supermat för superungar” – som erbjuder barnmat i smarta påsar med skruvbar kork. Innehållet passar Charlie då det är helt fritt från mjölk och kommer att testas framöver när bebis närmar sig rekommenderad ålder på 6 månader.

Andra favoriter som fanns representerade var vitaminerna från Kids Zoo som våra storbarn äter varje dag i kombination med sin vanliga mat. Ett enkelt sätt att få i sig barn de extra vitaminerna under årets mörka månader.


Som vanligt ett fartfyllt event som Loppi kännetecknas av, stundtals väldigt trångt dock i lokalen och många med bebisar, mig själv inkluderat, hade nog gärna sett en lokal där barnvagnar fick plats. Det var varmt nog utan bebis till värmeelement på magen men där trivdes han ju gott och sov större delen av eventet! Mycket fokus på mat med flertalet, konkurrerande aktörer, på plats. Själv saknade jag representant från ett träningsföretag – en höststart innebär för många, precis som Lofsan kommenterade från scenen, även en träningsstart för att orka med de mörka timmarna vi har framför oss.

Fotograf: Jessica Sundberg.

Efter denna stund av egentid (det räknas väl som det när bebis sover hela tiden på magen i Ergobaby adapten?) tog jag snabbt bilen hem och bytte om till fotbollskläder och tränarrollen och med våra tjejer tog vi oss an höstens första seriematch som tjejerna regerade i sedvanlig ordning. 6-0 oss avslutar denna härliga helg!

Babysimma – tredje gången gillt

Då vi bor i en skärgårdskommun och har max 10 minuter till havet tycker vi att det är oerhört viktigt att våra barn kan simma. Vi är inga jättefrekventa besökare av simhallar mer än när andan faller på och då är vi där jämt, men även där blir det ju väldigt mycket smidigare när barnen kan simma. Det blir roligare om inte annat, för vakta dem måste man göra oavsett. Därför har även Charlie börjat med det första steget mot simkunnighet genom att börja på babysim.

Både Norah och Felix gick på babysim hos Vattenhuset från att de var väldigt små. Krav för att börja på babysim för nybörjare, första gruppen, är att man är minst 12 veckor, väger minst 3,5 kilo och att naveln är läkt. De två sistnämnda faktorerna passerade alla våra barn efter en vecka och således var det åldern som fått styra starten på babysimmet.

Avståndsmässigt har vi två anläggningar inom samma avstånd, Tyresö, där vi simmat med storbarnen, och Älvsjö, valde vi Älvsjö då det är nyare och fräschare. Eller väldigt fräsch och fint om du frågar mig. Varmt omklädningsrum, bra duschar och trevlig miljö. Tyresö var ganska kallt och rätt slitet redan då när vi gick där med barnen (slutade runt 2010 när vi flyttade till Tyresö).

Felix och Charlie är väldigt lika varandra i reaktionerna. Bägge älskar vatten och i torsdags då Charlie simmade för första gången var han mer vild är lugn i vattnet. Norah var mycket mer reserverad vill jag minnas. Först fick vi byta tid då den första tiden inföll mitt i hennes sovtid och hon skrek de 2 första gångerna. Därefter fungerade det också bra även om hon mest föredrog att ligga still i vattnet (och njuta).

Kan man inte gå och simma i en simhall då tänker ni?

Jo men absolut, det kan man, men jag skulle aldrig ta med mig bebis till en simhall i den åldern han är i nu. Simhallarnas bassänger innehåller betydligt mycket mer klor än dessa undervisningsbassänger. Du kan inte bestämma vilka andra som befinner sig i en allmän simhall vilket gör det väldigt stökigt och högljutt stundtals medan det i en babysimgrupp är max 8 bebisar + 1 förälder i vattnet. För bebisen blir den stund man är i vattnet, 30 minuter lektionstid, en utmanande stund och kan man då undvika störningsmoment av en massa andra människor gör det badstunden än mer givande. Jag uppskattar det lugn som infinner sig under lektionstid när man som förälder är i vattnet och bara behöver fokusera på bebisen.

Nackdelen. Priset.

Det är inte gratis med babysim, det är det inte. Jag minns att jag gjorde en mindre marknadsundersökning för att se var det var mest lektionstid för minst pengar men närheten till Vattenhuset gjorde då (2006, Felix 3 månader på våren) att vi valde dem och där blev vi kvar. 1400 kronor för 7 gånger är vad vi betalar nu och det har inte ändrats särskilt sedan vi gick första kursen. Min tanke är att gå babysim nybörjare samt steg 2 nu fram till jul och sedan steg 2 och 3 till våren. Därefter är det minisim och simgrupper som följer och jag tycker att det är väl värt pengarna.

Simkunniga blev våra barn ganska tidigt. Felix slängde armpuffarna vid 7 års ålder om jag inte minns del och då kunde inte heller Norah vara sämre – minns att hon är 2,5 år yngre – så samma dag slängde även hon sina och sedan dess har de simmar mer eller mindre bra. Sedan förra året har vi tagit simborgarmärket med barnen för att få dem att förstå hur mycket som faktiskt krävs för att få kalla sig simkunnig (200 meter på djupt vatten varav 50 meter på rygg).


Våra två äldsta på sina första undervattensfoton från babysim nybörjare, 2006 respektive 2009.

//Inlägget är inte sponsrat och således är samtliga åsikter och bilder mina egna.

 

Hockeyfamiljen på Hovet

Häromdagen sprang barnen på stranden och badade i havet och idag har vi hängt på Hovet på eftermiddagen. Norah fick frågan om att hjälpa till som målvakt för Djurgårdens nystartade flickor-b lag (flickor födda 2006-2009) och hon var inte sen att tacka ja! Såklart. Hon som vill vara med på allt vet ni ju.

Felix hade en fotbollsmatch runt lunch vilket gjorde att jag tog de två yngsta i familjen och åkte mot Globen och Hovet och storkillarna anslöt efter matchen (hur det slutade? vinst och ett mål av Jr idag vilket gjorde hans dag – inte för att han blir sur om de förlorar men ett mål ger alltid lite guldkant åt dagen menar han!).

Trygg hos storebror. Våra DIF-killar som hejade på syrran idag.

För Charlies del blev det riktig hockeypremiär, 4 månader och någon vecka gammal. Vi hade hoppats på en nyinköpt matchtröja på men fick nöja oss med en träningsoverallsjacka i DIF-färgerna. Ska man gå på hockey så får man åtminstone visa vilket lag man tillhör tänker jag. Med en bebis på hockey för första gången var jag förberedd på att få stå vid vagnen större delen av matchen med efter lite amning (på läktarplats, var annars) så var han väldigt nöjd med att sitta i mitt knä och titta på allt som rör sig, för att i andra perioden somna i M’s famn. I allt liv. Han är van, vår lilla bebis.

Efter matchen står tjejerna kvar och hejar fram spelarna inför nästa period.

För Norahs del var den nog hennes största hockeyhändelse det här med att få åka ut på Hovet. Visserligen på en CHL-match (Champions hockey league där man spelar mot andra Europeiska lag) men det är inte ofta 7-8 åringarna har 2000+ åskådare på läktaren. Norah lyckades köra hela istiden, 5 minuter är väl det som knattarna har på sig i sina matcher i första periodpausen efter spolning, utan att ramla. Jag förstår inte hur hon gör det med alla dessa skydd på? Särskilt många skott blir det ju inte på en helplansmatch med tjejer som normalt fortfarande spelar på halvplan men de hon fick på sig, räddade hon. Jag vet för övrigt inte vem hon fått denna modiga gen från, oavsett om det handlar om fotboll eller hockey slänger hon sig helt orädd efter bollen och lite blod eller smällar skrämmer henne inte. Hon har sin storebror att se upp till och Jr ger ofta tips till henne på hur hon ska agera i olika situationer. Sådant gör oss otroligt stolta som föräldrar!

Nu börjar vi bli mer och mer redo för hockeysäsongen som lite smått rullat igång för båda storbarnen, även om fotbollen fortfarande har högsta prioritet då seriespelet fortlöper i dryga månaden till.

Höstkrassligt och vakennätter – men jag ser ljuset i tunneln

Vi har och har haft våra prövningar med den nu 4 månader gamla herrn här i huset, Charlie. Det sägs att trean går sin egen väg, något som stämmer till punkt och pricka med honom. Särskilt det här med mat och sömn.

Senaste veckans nätter har jag, jag skriver jag då det är jag som har huvudansvaret eftersom jag ammar – men med det sagt är M mycket delaktig och tar Charlie mornar och även nätter när vi vet att han inte borde vara hungrig utan bara behöva nappen, varit uppe någonstans mellan 4 och 7 gånger och ammat. Helt crazy. Nog för att han är aktiv på dagarna men att behöva amma dygnet runt har liksom inte känts normalt någonstans. Och för vissa barn är detta verkligheten men med historiken sedan han föddes med kräkningar och magont i kombination med den mjölkfria kost jag äter har jag haft mina aningar om att allt inte är helt ok. Att BVC sedan anser att det är normalt så länge han går upp i vikt som  han ska, vilket han gör, är det inget vi behöver bekymra oss över.

Möjligen skulle de kanske tänka på att man som förälder orkar till en viss nivå, sen blir man ganska frustrerad. Och min förkylning som jag åkte på i förra veckan är nog till stor del på grund av sömnbrist och stress över situationen. Att då träna för att få energi är inget att tänka på och man hamnar lätt i en ond spiral och det känns som att det aldrig vänder.

Igår kände vi att det inte är hållbart och fick då lite tips och råd från kunniga på hur vi kunde gå vidare. Det pratas om reflux, inget bekräftat men med hjälp av google så låter det ändå som det. Vi testade igår att höja upp sänggaveln på spjälsängen en del för att förhindra att Charlie får upp eventuella uppstötningar (han har kräkts enormt mycket mer än någon av våra stora) och jag kunde knappt tro mina ögon när jag tittade på klockan inatt när Charlies ljuvliga stämma väckte mig och klockan var närmare 3 än 2 på natten. Han hade sovit mer än 6 timmar i sträck! Det fortsatte lika bra fram till morgonen när storbarnen skulle cykla till skolan och jag kände att jag hade mer energi än på länge.

Nu är det ju lätt att låta sig luras av en natts god sömn men jag tänker att när energin finns, och man inte vet hur länge det varar, är det bra att utnyttja det.


Sagt och gjort. En timmes långpromenad när Charlie sov sin förmiddagslur och när han väl vaknade var han nöjd och satt lugnt i vagnen resten av tiden. Lugnt tempo för mig, utan fartökningar då det är lite snorigt fortfarande men jag ser och känner att det går åt rätt håll.

Med det sagt, första småbarnstiden är inte alltid lätt. Man är van med ett visst liv, träning och sömn när det behövs och jag tror att många hetsar sig själv, och hetsas av omgivningen, att komma igång snabbt efter en förlossning. Trust me, efter 3 barn är det helt omöjligt att veta hur morgondagen ser ut för bebis. Du kan ha ett hum, eller en förhoppning åtminstone om att morgondagen blir som dagen idag, men du vet aldrig. Sömnen är aldrig garanterad så passa på att njuta. Stressa inte. Att träna med en massa stresshormoner i kroppen i kombination med sömnbrist ger snarare omvänd effekt. En promenad räcker om du känner att du vill komma ut och röra på dig. Eller varför inte lugn yoga när/om bebis sover!