Att underlätta i vår aktiva vardag – dags för vagnbyte?

Jag har en tendens att göra en alldeles för, och ofta tillkrånglad, marknadsundersökning när det kommer till olika större inköp. Som nu, med en barnvagn. Charlie börjar närma sig året och vi har, med både en sommar- och vintersäsong bakom oss, sett behoven av barnvagn och hur vi använder den i vardagen och ja, det är kanske dags för lite förändring, tänker jag. Därför har Charlie och jag spanat in Thules nya multivagn – Thule Chariot Lite.

Idag kör vi en Mountain Buggy Urban Jungle V3 som funkar otroligt bra överallt. En trehjuling som vi kan springa med och som Charlie trivs i jättebra. Det viktiga liksom. Utöver denna köpte vi i slutet av förra sommaren en resevagn i form av en Babyzen Yoyo+ som i princip är den enda vagnen som går in i bil tillsammans med 2 hockeytrunkar och lite annan utrustning. Som klippt och skuren för oss med andra ord. Favoriterna i vagnväg genom hela vår vagnhistorik, vi har hunnit med några vagnar under våra 11 år som föräldrar – ibland undrar jag hur vi tänkte vissa gånger.

Men denna gång tänker vi lite längre. Det grundläggande behovet är fortfarande detsamma men jag vill ha mer fokus på löpning (och kanske även cykling), och framför allt en vagn som ger lite mer utrymme för Charlie när vi t ex är iväg på fotbollsturneringar under helgerna. Det ska vara en plats där han kan sitta oavsett väder utan att det blir bökigt och vi har en kandidat; nya Thule Chariot Lite.

Nu kan ju en sådan här vagn kännas lite stor jämfört med en ”vanlig” vagn men det är inga astronomiska skillnader i storlek mot vår Urban Jungle.

Nedanstående mått är för Thules Chariot Lite först jämfört med Urban Jungle.

  • Mått hopfälld            85.5 x 76 x 37.5 cm / 90 x 63 x 33 cm
  • Vikt                               12.5 kg /11,2 kg

Någonstans i det hela är vikten och storleken ihopfälld väldigt viktig, liksom HUR lätt det är att fälla ihop vagnen. Det är mycket saker som skall med i bilen när man åker iväg på olika aktiviteter och en vagn som blir kompakt och lätt fälls ihop/fälls ut. Det jag också gillar är att viktgränsen på vagnen är på hela 45 kilo! Inte för att Charlie kommer att väga så mycket men att man har möjlighet att packa med en större väska med ombyten, matsäck och leksaker utan att för den skull riskera stabiliteten på vagnen.

Charlie och jag har provkört vagnen i butik och nu ska vi bara bli av med vår Urban Jungle – tvätt av klädsel väntar & därefter Blocket – (deal med maken & det faktum att vi inte har plats för 2 stora vagnar hemma i huset) innan det är dags att ta steget fullt ut, tror jag.

Träningsstatus

Träningsplanering i all ära. Det blir (nästan) aldrig som jag planerat, det gäller att ha en reservplan eller bara go with the flow och ta dagen som den kommer och tänka att det löser sig. Ingen har väl dött av ett uteblivet träningspass?

Fredag idag och jag har tagit en oplanerad träningsfri dag idag. I måndags sprang jag men har sedan dess haft känningar i näsan och bihålorna och för att få klarhet i om det är pollen eller en förkylning (lutar åt det förstnämnda) tar jag det medvetet lite lugnare. Jag har instruerat som vanligt och ska instruera även imorgon bitti men det känns dumt att utmana ödet med att dra ut och springa och anstränga sig än mer om det nu är en förkylning. Den borde väl ha brutit ut vid det här laget tänker jag, vi får väl se. Promenader med Charlie i vagnen har jag hunnit med och det har inte förvärrat läget i alla fall. Alltid nåt.

Vi har haft en relativt lugn vecka på träningsfronten även för barnen. Lite hektiskt med dubbla inbokningar i början av veckan men med fotbolls- och hockeycup i helgen för var sitt barn har en del träningar fallit bort från schemat just för att det inte ska bli för mycket för dem. Att den tiden sedan spenderats på konstgräsplanen efter skolan är en annan sak. Spontanidrott och vardagsmotion kan vi väl kalla det. Inte så stor skillnad mot vad de gör kvällstid i sina respektive föreningar egentligen men ändå så blir det inte riktigt likadant.

Mycket vardagsmotion blir det tack vare att jag får jaga denna lille man som går hej vilt numer.

Min träningsplan för resten av helgen är att komma ut och springa på söndag om kroppen känns ok. Försöker även få in kortare, ca 10 minuter, med yoga/rörlighet dagligen för att väcka den där stela bakdelen av kroppen (alltså vi pratar inte bara säte utan hamstrings och ryggen också) för att underlätta framöver i kommande coreträning som ska snappas upp ett steg.

3 på en onsdag

1. Avundas barnens spontanidrott. Att kunna hänga på konstgräset 2 timmar efter skolan med sina vänner, vilken frihet. Önskar alla kunde ha det så. Och denna energi, att fortsätta i mer organiserad form ett par timmar (och femtioelva portioner middag) senare. Guld värt!
2. Sömn är inte att underskatta. Vips som vände gnällbebis till att sova 21-07 helt utan avbrott. Jag själv, vaknade 05.45 och undrade hur bebis mådde när det var så tyst. Riktigt bra tydligen. Återstår att se om detta var en engångsföreteelse eller om det är nu det vänder.

3. Lugnet. Mindre än 2 veckor kvar till jobbstart och jag har saktat ner än mer i aktiviteterna dagtid. Myser allt jag kan och tillåter mig att bara vara. Snart är jag inne i vardagen igen. Bittersweet känsla.

Att bestämma sig – morgonens löppass

Med småbarn i familjen kan man aldrig vara säker på att den förväntade dagsformen är vad den borde vara enligt alla konstens regler. Att planera träningen därefter är en utopi. Så även idag.

Vi håller på att vänja av Charlie från nattmatningarna och således även fasa ut amningen som de senaste månaderna mestadels varit på kvällstid eller på natten när han vaknat. Det går sådär kan jag erkänna. Han får gröt på kvällen innan läggdags och är nöjd och somnar enkelt men det är därefter det blir helt crazy; som att ha en apa hög på gud vet vad i sängen, han snurrar runt, skriker och vill helst ligga fastklistrad på mig. Vi försöker ha honom i hans egna säng och det fungerar ok fram till 01-tiden då hans lilla skrikschema påbörjas. Min sömn blir därefter som ni förstår. Magnus jobbar och med en stundande föräldraledighet för hans del gör sitt till med arbetsbelastningen – således är sovträningen utan man min lilla uppgift just nu.

Med detta i åtanke kändes morgonens inplanerade intervallpass som ett dött lopp redan innan vi klivit upp ur sängen men just där och då bestämde jag mig. Jag skulle ut och springa. DÅ Charlie har babysimskolan redan klockan 10 på måndagarna hade jag begränsat med tid men jag kände ändå att kommer jag inte ut nu så lär det inte bli ikväll heller, och med tanke på hur vädret utvecklat sig under dagen gjorde jag ett smart val om jag får skriva det själv!

Snabb frukost för  bebis och undertecknad och vi var ute ur huset redan strax efter 8. Med en timme till godo innan avfärd till simningen tog jag sikte på 5 kilometer ”distans” och där mitt i skulle det in 5 backintervaller på ungefär 1 vardera. Det skulle jag hinna med.


Min backe för intervaller som fungerar även med vagn, nu somnade Charlie snabbt i vagnen och den fick stå i början av backen i väg grenen på trottoaren, är en järnvägsövergång där lutningen egentligen inte är så hiskelig, men det är en seg backe som passar perfekt för pass som dessa. Under veckan skall jag komplettera med ett rent distanspass i lugnt tempo, funderar på att springa till utegymmet, köra några varv där och sedan springa hem igen. Det är något längre än de 5 kilometer jag sprungit hittills men jag känner att kroppen börjar bli redo för längre distanser.

Morgonens pass blev även premiärpasset för mina nya löpskor, Nike trogen, och det kändes hur bra som helst! Vi kommer att få många mil tillsammans på vägarna framöver!

Dryga 45 minuter senare hoppade vi in i bilen och njöt inte långt därefter av 30 minuter i en riktigt varm och skön pool där Charlie fick simma loss. Perfekt för mina ben efter ett intensivt träningspass. Jag tänker mig repris på detta nästa måndag också, min sista lediga måndag på 3 månader.