Barn, djur och känslor

Som barn hade jag en längtan efter en hamster, men då vi sällan var hemma på helgerna och jag var smått allergisk så blev det inget med det. Däremot hade vi ett stort akvarium med diverse fiskar som var mysiga att titta på. När jag flyttade hemifrån hade jag en stor skål med 2 guldfiskar i ett tag. De var också mysiga men inget man gosade med direkt:)

För 2 år sedan kom Tummelisa och Albert in i vår familj. Två dvärgvädurar som barnen och jag såg som våra bebisar (perfekt bebissubstitut oh yes!). Kaninerna hade vi ute förutom för den första vintern då Albert kastrerades och då kunde han inte bo ute på grund av såret som skulle läka.

Tyvärr försvann kaninerna för ett par veckor sedan så tragiskt då, vad vi tror, de blev tagna av rävarna som bor i närområdet. Inte en enda gång tidigare har vi haft dem nära buren – men denna morgon då buren låg ner och tussar av hår sågs på uppfarten. Ja, det var hjärtskärande.

Jag hade nog inte riktigt tänkt på hur framför allt Felix skulle komma att reagera på denna händelse. Någonstans visste vi ju alla att kaninerna inte lever för alltid men att detta skulle ske på det här sättet hade vi inte alls föreställt oss. Hur berättar man, förskönande eller rakt på sak. Vi valde det sistnämna för att inte ge några falska förhopningar om att buren vält i stormvindarna och att de kanske kunde återvända. Magnus var den som berättade och Felix borrade ner huvudet i kudden och var väldigt nere när jag ringde honom. När kvällen kom var han ledsen och grät och somnade bredvid mig i vår säng. Norahs reaktion var den man kan vänta från en 5-åring som inte riktigt förstått sig på det här med döden – det går att köpa nya.

Det var först 3 dagar efter händelsen som jag kontaktade Felix fröken på skolan för att höra hur han mådde där, då denna ledsamhet fortsatte varje kväll och han själv berättade att inte ens hockeyträningen var rolig då han tänkte på kaninerna. Han var jätteledsen fick jag höra, ville inte äta och inte gå ut på rasterna. Väldigt olikt honom då han normalt är först ut med fotbollen i högsta hugg. De pratade mycket om kaninerna, fröken och han, och hon ansåg precis som vi att Felix nog behövde något annat att ägna sig åt för att bli lite gladare.

M och jag bestämde snabbt att nya djur skulle det bli, några som bor inomhus och det var min mamma som föreslog marsvin. Lättskötta, gosiga och barnvänliga. Perfekt. På fredagen efter jobb och skola åkte vi till djuraffären och barnen fick välja ut ett varsitt marsvin. Namnen var bestämda i förväg, Piip och Sigge.

20140412-095345.jpg

20140412-095350.jpg

20140412-095359.jpg

20140412-095405.jpg

Nu har dessa två herrar bott hos oss i 2 veckor och Felix är lycklig. Norah är lycklig då hon känner sig stor och kan bära sitt marsvin och 9 av 10 kvällar hittar vi barnen på golvet i tv-rummet, med marsvinen mellan sig på en filt. De får hänga med på allt. Jag själv ligger gärna i tv-soffan med marsvinen i famnen. de är väldigt gosiga av sig och borrar ner sig i famnen hos en.

Jag tycker absolut att barn skall ha djur – när de är så pass stora att de kan själva vara delaktiga i skötseln av dem. Våra barn ger mat, byter vatten i flaskan, hjälper till vid rengöring av buren och får borsta marsvinen. Framför allt är det deras uppgift att gosa och ge en massa kärlek till dem.

Jag pratade senast igår med Felix om detta – han undrade varför marsvinen borrade ner sig i hans armveck. Min motfråga var – varför kramas och gosar vi människor? ”För att känna oss trygga” svarade han direkt. Min kloka lilla pojke

Annonser

6 Replies to “Barn, djur och känslor”

    1. Och lugnare barn också – för de små djuröronen tål ju inte vad som helst:) en viktig fördel med djur:)

  1. Åh, glad att F fått nya vänner att gosa med. Jobbigt att behöva se sitt barn så ledsen. Själv tycker jag innerst inne det är skönt att Tobias är allergisk, annars hade vi haft en hel djurpark hemma! (Han älskar djur…) kram

  2. Vad fint! Vi hade tre marsvin när jag var liten (och katter, fiskar mm) och sen hade jag en kanin som blev väldigt gammal och när han dog blev jag sorgsjuk och hemma från skolan i en vecka.

    1. Ja, man förstår ju inte riktigt hur mycket djuren betyder förrän de är borta. Marsvin är lagom för oss.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s