Racerapport Tjejvättern 2014

Dags för racerapport från gårdagens Tjejvättern, även min första, och för övrigt det längsta jag någonsin cyklat.

Förberedelserna dagen innan hade ett huvudfokus, mat. Det andra med att checka av cykeln var en bisyssla som klarades av snabbt:)

Vi åkte som jag tidigare skrivit ner till Motala på lördag morgonen – jag sov halva vägen ner och väl framme så ställde vi bilen hos min vän C’s föräldrar. En kort frukostfika där och sedan promenerade vi ner till startområdet.

Väl där kom regnet. Det vräkte ner, jag sprang och hämtade min nummerlapp och därefter inkvarterade vi oss i kyrkan av alla ställen tills det var ca 30 minuter kvar till start. Då var även regnet borta och solen tittade fram. Matmässigt åt jag en vanlig frukost, 2 gel, en muslibar, en banan och drack en flaska BCAA innan start och kände mig pigg.

Min start gick 11.04 och grupperna var ju fantastiskt små. Vi kan inte ha varit fler än 30 tjejer min startgrupp.

Jag hade en måltid under 4 timmar. I övrigt hade jag inga andra planer än att orka hela vägen i mål. Och det gjorde jag. Jag fick en bra start och rullade på i lugnt tempo. Första biten till Vadstena var en ren njutning, många cyklister på vägen, i bredd, innebar en hel del omcykling för min del. Jag hittade en rygg som jag fäste mig på från ca 10 km och fram till Ombergsbacken runt 30 km.

Fram till detta hade jag bestämt att under loppet inta dricka ungefär var 10.e km och en gel var 15.e. Så en gel i munnen, skippa depån innan backen, i med en av de lättaste växlarna och dags att besegra backen.

Ombergsbacken är ökänd, många låg på backen och återhämtade sig högst upp och väldigt många gick uppför. Just när jag var där var vi få som cyklade uppför! Flåsigt var det men benen blev inte så farligt stumma, det släppte ju direkt när jag kommit upp vilket kändes skönt!

Om det gick uppför i 2 kilometer så gick det därefter utför i 10. Jag passerade 40 km snabbt och när nästa depå kom vid 53 km kände jag mig fräsch, hade kvar både vätska och energi vilket gjorde att jag valde att skippa även denna och trampa vidare.

Jag hade mina absolut snabbaste kilometertider från 53 fram till 75. Runt 34 kilometer på sina ställen. Hur skönt som helst att bara mosa på. Jag drack lite nör jag kände att jag behövde, fick i mig nån tugga energibar (fy för att tugga sånt under lopp!) och svepte gel enligt plan.

När sista depån kom var jag nu nästan i mål, typ:) Det rådde kaos även vid denna kontroll vilket återigen gjorde att jag bestämde mig snabbt att cykla vidare. Hade en flaska kvar med dryck och energigel som skulle räcka i mål.

Naturen hade fram till nu, från 50 och framåt, varit väldigt flack, nu kom det några uppförsslutningar och många började bli trötta. Rent mentalt var det väldigt uppmuntrande för mig med alla som tröttnat – jag körde om allt fler, fortfarande stark uppför men när det var 1,5 mil kvar kom lite av känslan av ”ska det aldrig ta slut” fram. Då började huvudet tröttna lite, jag letade efter skyltar med avstånd till Motala (min klocka tappade gps i Omberg och släpade ett par km) och när skylten med 10 km kom fick jag i en växel till och öste på.

Tyvärr kändes det som att ju tröttare folk blev, ju mer ok blev det att cykla 3-4 i bredd. Sjukt irriterande och jag skrek nog ”håll höger” ett antal gånger den sista milen, det blev ryckigt ju närmare målet vi kom.

Sista kilometrarna genom Motala in till hamnområdet och målet gick så segt, inte pga mina ben utan av alla som söndagsåkte. Ja, det är ett motionslopp men jag ville ju spurta lite:)

Magnus och Felix stod 50 meter från målet och såg mig köra i mål, tårarna rinnandes, what else liksom, och så nöjd. Jag prickade ankomsten till exakt klockan 15 också, och därmed under 4 timmar. 3.56 för att vara exakt.

Efteråt kändes benen stela en kort stund, sittknölarna ömmade men i övrigt var jag pigg. Kastade i mig en sportlunch (choklad) direkt efter målet och fortsatte därefter att fylla på depåerna i stort sett hela vägen hem i bilen. Jag har inga reserver att ta av och äter jag inte galet mycket före och efter ett långlopp ligger jag garanterat med frossa resten av kvällen. Men inte nu alltså.

Hemma kletades benen in med liniment och idag, drygt 24 timmar efter målgång, känner jag inget i benen. Sittknölarna ömmar fortfarande dock:)

Om jag cyklar nästa år? Absolut, men då ger jag mig på 150 km istället. Jag ju att klarar 100 redan!

20140608-212738-77258021.jpg

20140608-212739-77259921.jpg

20140608-212739-77259075.jpg

20140608-212740-77260859.jpg

Annonser

4 Replies to “Racerapport Tjejvättern 2014”

  1. Härlig läsning och grymt bra kört !
    Jag körde också mitt första och det va sååå kul så jag kommer absolut att göra det igen. men som du säger så är det så irro med alla som cyklar i bredd så man tvingas bromsa in. Men det är väl lite samma dilemma i alla sporter tyvärr.
    / Helen

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s