Mer tankar om det här med barnidrott och föräldraengagemang och ansvar

Jag har skrivit om det förut men det skadar inte att återkomma till ämnet lite då och då som en tankeställare som många föräldrar där ute borde ta sig.
Barn och idrott. Finns det något som kan provocera mer än de två sidorna där föräldrar som vill skapa atleter av sina barn genom att uppfylla sina bortspolade drömmar om en idrottskarriär genom dem och på den andra sidan motståndarna som inte alls tycker att barn behöver aktiviteter, att det rentav är jobbigt att behöva anpassa livet efter barnens schema.

Vi, vi hamnar väl nånstans där emellan. För vi har varken några högt flygande planer för våra barn efter egna icke-uppfyllda karriärer inom idrott (för vi har tränat och tävlat så det räcker och blir över och vet vad som krävs) och vi tycker inte heller att det är särskilt betungande att köra barnen till träningar alla dagar det krävs. Våra barn har aldrig blivit tvingade till att utöva en viss sport, snarare har vi fått bromsa då de gärna skulle prova på allt – och ganska säkert även gilla allt också. Det är fotboll och ishockey som gäller för båda och det räcker mer än väl just nu.

Jag läste en artikel eller om det var ett inlägg för ett tag sen om dessa ”stackars barn” som tvingas till långa dagar med först skola och sedan träningar. Ja, jag håller med om att det blir långa dagar, men ser det också som att våra barn skulle vara lika aktiva om de nu var hemma på gården och spelade fotboll med sina vänner (ej organiserad idrott) jämfört med en fotbollsträning med en förening – där ändå halva klassen och kompiskretsen är med. Är det någon skillnad? Skulle våra barn säga att den inte vill träna en dag, nej – då behöver de inte det. Samma sak med lek hemma, vill man inte så behöver man inte. Ingen skillnad alls med andra ord. Lite provokativt kan jag här istället säga att det är många föräldrar som inte har någon lust att hänga i vare sig en kall ishall eller vid en blåsig fotbollsplan efter en lång dag på jobbet. Inte sant? Sedan att vi som hänger i hallarna eller vid planen får en sjukt bra sammanhållning och har kul ihop är en bonus som de går miste om.

Med den organiserade idrotten kommer då nästa steg, matcher och cuper. Med en 9-åring i familjen som är en bit in i seriespel i både hockey och fotboll ser vi fortfarande att det är mestadels på skoj. Självklart är det kul för barnen att vinna en match, men inte är det mer sura mina om de förlorar en istället. En enda gång har jag sett F arg efter en match och det var när han i princip fick göra allt jobb själv. Hans kommentar på det var ”vi hade en dålig dag i laget”. Mini som spelat ett fåtal matcher än så länge älskar det. Det är spännande att möta andra och lagkänslan och att få ha matchkläder på sig är betydligt viktigare än vinst eller förlust. Vad lär det oss, jo att lagidrott fostrar våra barn i laganda och samarbete, för att inte tala om respekt för andra och att lära sig att lyssna och vara ödmjuk.

Som engagerad förälder i alla våra lag (kassör, ass tränare och med M som ass tränare) förstår man ännu mer vikten av att ha föräldrar som ställer upp. Och då menar jag inte föräldrar som ser en framtida Champions League eller NHL karriär för sitt barn, utan alla de som sliter för att ALLA barn ska kunna träna. Det skjutsas hit och dit, man tar sina egna barn och andras till cuper. Det grillas korv och arrangeras föräldramatcher och spontanträningar dagen före jul för att BARNEN ska få göra det de älskar. Här gallras många barn bort, det blir för mycket för föräldrarna. Man är som vuxen inte beredd att ”offra” sin egentid/fritid you name it för sina barn. Barn märker sånt och där tror jag att många även tappar intresset som barn när de ser hur föräldrarna inte vill. Trist men sant. Sedan har vi föräldrarna som lever sin dröm genom barnen – de är med på allt och lite till. Där säger barnen ifrån till slut också, med den risken att de aldrig vill återkomma till idrotten – med risken för att göra sina föräldrar besvikna ännu en gång.

Vi gjorde ett litet experiment hemma innan jul, bara för att känna efter lite hos F 9 år. Det var mycket i skolan och vi vuxna bestämde helt sonika att en vecka fick bli helt träningsfri. Måndag tisdag och onsdag gick bra – vi fokuserade än mer på läxor (för det är ett måste – om det gnälls om läxor skippas träningen). På torsdagen kom F ut från sitt rum helt uppgiven och undrade om han skulle få träna någonsin. Det var ju en evighet sen sist! Ett skönt besked för oss föräldrar då vi verkligen får svar svart på vitt att det vi gör för barnen är det som de vill och ingen annan. Ingen kompis som drar dem dit utan det är de själva som brinner för det de gör. Precis som det ska vara.

Barnhockeyn är ett ämne som jag skulle kunna skriva en uppsats om – mycket intressant fenomen som jag anser att vi i Felix jag har en sund syn på till skillnad från andra lag vi mött. Att även där se storklubbarna ta avstånd ifrån elitsatsning i unga ålder glädjer mig. Barn ska få vara barn och det ska vara möjligt att hålla på med flera idrotter relativt långt upp i ålder (Sedinbröderna valde mellan hockey- och fotbollsgymnasie , det säger rätt mycket tycker jag).

Hur ser du på detta?

Annonser

4 Replies to “Mer tankar om det här med barnidrott och föräldraengagemang och ansvar”

  1. Intressant att läsa, låter som att ni har en bra inställning. Någon frågade mig om jag ville att e skulle elisatsa på skidor och jag ba; nja alltså… om det blir så blir det väl så, mest vill jag att hon ska gilla att åka skidor! (eftersom jag vet slitet, det enorma slitet …)

    1. Sofia- precis. Vi vet slitet men också allt de positiva det ger barnen och det är där drivet ligger som förälder – att planera och anpassa vardagen för att erbjuda det bästa för sina barn. Självklart ska jag inte sticka under stolen med att vi gillar det faktum att de gillar sporter som vi gillar men det de väljer är ju ändå upp till dem själva!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s