Mina stoltaste ögonblick

Dags för att redogöra för mina stoltaste ögonblick.

Så här vid första tanken är såklart förlossningarna med barnen det som smäller allra högst i livet, följt av allt det där andra som liksom ”hör till”.

Men rent idrottsmässigt – där har jag många såna där underbara ögonblick då jag njutit, skrattat, gråtit och bara varit sjukt nöjd och stolt över min prestation. Så vi kör en topp 5 på dessa, det är alldeles för svårt att välja ett ögonblick.

1. Mina första orienteringstävling som 11-12 åring. Nybörjarklass och jag bara springer. Och vinner. Så nöjd och så förvånad. det var ju så lätt.

2. Öppet Spår premiären för mig 2012. Jag har sjukt bra skidor och traskar upp första långa backen. Att det 3 mil in loppet började vräka ner snöblandad regn och att vi inte hade några spår framför oss därifrån och 6 mil in till målet gjorde mig inte så mycket. Det var kul, jag pratade med alla veteranerna som slet och att ha genomfört 9  mil på skidor är en prestation, oavsett tid!

3. Året därpå, Tjejvasan 2013. Jag hade tränat sjukt mycket. Kom till start med bra skidor, trodde jag. Bakhalt från första metern. Efter 11 km undrar maken hur det går – ”Skitdåligt med skidorna, men jättebra annars, och åker vidare”. In bland top 130 bland motionärerna. Inte illa för en ”lagomtränande” 2 barnsmamma.

4. Ännu mer skidminnen. Jag och mina 2 klubbkompisar ställde upp i stafetten på Sveanlandsmästerskapen utom tävlan. Året var 1993 eller 1994 och vi körde med de som var 1 år äldre än mig minns jag. Två tjejer och en kille i laget, på killsidan, och min slutspurt då jag med 1,5 sekunders marginal glider över mållinjen på en andra plats.

5. Och vad vore väl de idrottsliga ögonblicken utan barnens prestationer. Felix första hockeymatch som inhoppare, Norahs första match någonsin med laget (hon ensam tjej) och känslan när hon skjuter in pucken in i mål. Det första hon gör är att titta upp mot mig på läktaren och ser hur jag jublar. Jag är sjukt bölig när det kommer till barnens prestationer – eller rättare sagt aktiviteter. Vinsterna är absolut inte viktiga utan jag blir så stolt över att se dem VÅGA.

#uppochhoppaijuni

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s