Halvvättern 2015 – racerapport

Vad vore väl ett lopp utan racerapport dagarna efter:)

Min uppladdning kvällen innan bestod av en vanlig middag följt av ett rör med Pringles chips och en carb-loader dryck från Maxim. Kolhydrater i massor och ett vinnande koncept för mig som inte intar så mycket mer än gel och sportdryck under långlopp.

Under natten vaknade jag i princip en gång i timmen och när klockan ringde 04.30 var jag allt annat än pigg. I med ett glas juice och en banan och in i bilen tillsammans med cykeln och till Nacka för att ansluta till H som jag skulle sällskapa med ner till Motala. H’s mamma var chaufför och skulle hålla koll på våra överdragskläder etc under loppet. Guld Värt!

Vi anlände Motala 2 timmar före start, alldeles lagom med tid för ombyte, nummerlappsuthämtning, toabesök x 1000 och lite mer energigel.

I år var starten flyttad från kajen till strax ovanför kyrkan. En skön start utför i de små startgrupper om 80 cyklister när jag startade 11.08. Redan från start blåste det. Östgötaslätterna är kända för vinden, under loppet uppemot 18 sekundmeter och främst då från sidan. De gånger det blåste på i medvind låg vi på 45 km/h i fart. Härlig känsla!


I min startfållan 3 min före start.

Åter till loppet. Jag hittade snabbt 1 kille och 2 tjejer som jag la mig bakom. Det gick inte fort. Runt 19-29 km/h de första 3 milen till backen i Omberg. Där hade jag haft en tjej hack i häl på mig och vi fick kontakt, bestämda oss för att köra ihop och skippa första kontrollen. Det här året kändes backen inte Omberg inte alls lika jobbig som förra året, kanske för att jag var förberedd på värre och så blev det inte så galet. Utför körde vi i rasande fart och tog igen tid. Det gällde att passa på när vinden inte låg emot oss.

Första kontrollen var Ödeshög efter 52 kilometer. En kort paus för att fylla på energi (försökt att dricka vatten ur vattenflaska när det blåser halv storm från sidan så förstår ni varför man vill stanna) och strategiskt lägga upp körningen till nästa kontroll om ytterligare 5 mil.


Pigg och glad i Ödeshög trots 52 km på 2.44.

Rent generellt var det svårt att hitta bra grupper att ligga bakom. Många som körde om oss första 3 milen kom vi ifatt senare och det gick inte alls lika fort då, och då fick vi fortsätta på egen hand. Någonstans mellan 5 och ca 7,5 mil kom det 2 regnskurar som blötte ner oss rejält men därefter kom också solen. Så varmt och skönt! Alldeles perfekt om det inte vore för vinden.

7,5 till 10 mil gick galet bra. Det fanns en vätskekontroll vid 79 kilometer men den hoppade vi över då vi hade gott om dryck kvar på cykeln. Vi förvånades över backarna som dök upp, det var det inte som hade sagt något om när vi hade frågat oss för bland våra vänner. Det skulle vara så flackt så! Icke!

i Rök, vid 10 mil (103 km för att vara exakt) tyckte gubbarna vi tjattrade med att vi såg å pigga ut. Och det var vi. Glada miner och pigga ben. Snart skulle vi ju vara framme.


Här med 47 km kvar började jag bli trött mentalt men hade fortfarande pigga ben. Då hade vi kört 51 km på 2.15. 30 minuter snabbare än föregående 5 mil.

Min minivägg kom vid 13 mil. Med 2 mil kvar. Huvudet var helt slut på energi. Jag ville bara gråta och lägga mig ner i diket och bli hemkörd med bil. Det blåste så enormt mycket att jag var tvungen att klicka loss ena clipset på från cykeln för att ha en fot att ta emot med om jag skulle blåsa omkull. Magen började protestera mot all sportdryck (säkert också musklerna för stillasittande så länge) i samma veva och allt kändes S***.

Här fick jag otrolig hjälp av I som jag då alltså cyklade hela loppet med. Vi växeldrog, peppade varandra och sa att vi skulle hålla ihop till målet. När det var 1mil kvar till kom chokladen fram från gömman i ramväskan och jisses vad gott det smakade Effekten och lyckokänslan kom tillbaka och vi kunde ligga och mata på de sista kilometrarna mot Motala, förbi golfbanan, infarten till återvinningsstationen (saker jag minns från Tjejvättern förra året), den långa nedförsbacken och den evighetslånga vägen ner till kajen och in i mål.

I mål kom tårarna av glädje, av lättnad över att ha klarat mig igenom dessa 150 kilometer. Att det dessutom blev på tiden 6.51, under 7 timmar, i blåsten från jag vet var, är galet. de sista 5 milen blev även våra snabbaste under hela loppet. Just nu vill jag inte göra något liknande igen, men får jag med M eller någon annan kompis och tränar ÄNNU mer kan det nog blir bra. Garanterat att det är vindstilla och 10-15 grader och lite molnigt.


Halvvättern2015 resultat

Annonser

3 Replies to “Halvvättern 2015 – racerapport”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s