Det här med att ge sig ut i mörkret ensam

En dag som denna, då tiden med solljus inte riktigt räckte till för både hemmafix, leklandsbesök, kändisspan med NHL spelare på besök på hockeycampen, ledamöte på hockeyn och träning fick det sistnämnda läggas något senare. 

Den senaste veckans förfärliga händelse när en tjej brutalt överfalls/mördas under ett löppass ligger färskt i minnet. Ingen ny tanke egentligen, för ja, jag är också en av de som drar sig för att springa/cykla/skida på ödsliga spår i mörker. Egentligen behöver det inte vara så ödsligt, ett lite mörkare parti räcker och jag väljer en annan väg.

Och så ska det ju inte vara. Mediabevakningen påverkar självklart oss mot det negativa och de flesta av oss väljer hellre den säkra vägen framför ”what if…”. Inte ok.

Kvällen promenad på dryga timmen blev på välkända, upplysta vägar runt Tungelsta. Vägar som jag som oftast tränar på, där bilar kör och jag möter många andra. Där hus finns i anslutning. Där jag känner mig säker. Även med hörlurar på.

Imorgon kör vi styrkepass hemma på tomten med ett kompisgäng. Det är kul och tryggt! Som det alltid ska vara!

   
 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s