Det blir en……

Det här med att ta reda på kön på kommande bebis är ju både och tycker jag. Med Felix tog vi inte reda på det, han var ju vår första och det kändes mer spännande att inte veta, även om vi båda hade våra föraningar om en pojke.

Med Norah var det tvärtom. Jag längtade så efter en liten tjej, en av varje känns ju lite idealiskt, och så blev det. Redan på rutinultraljudet var barnmorskan 99,9% säker på att det var en tjej och när vi dessutom gjorde ett 3D ultraljud i vecka 28 rådde det inte längre någon tvivel om att det var en tjej som skulle kika ut som bebis nummer 2 i vår familj.

Då det hunnit gå 7 år sedan dess, och med det är det mesta i bebisprylsväg sålt för vi skulle ju inte ha en trea – trodde vi, väcktes nyfikenheten återigen hos mig. Hos Magnus, not so much. Och hos barnen. Jag kan verka skylla på dem när det kommer till att ta reda på kön hos minimini men det är rent praktiskt mycket enklare att kunna säga att det bor en h*n i magen.

Och vem är det då, jo en lilleBROR. Inga tveksamheter om det. Lillebror visade upp sig från sin ”bästa” sida redan i första anblicken på ultraljudet för snart 2 veckor sedan. Hur tydligt som helst! Jag var någonstans så himla inställd på en tjej till så jag skrattade förvånat bra länge innan det började lägga sig. Magnus konstaterade leende att det blir fortsättning i ishallen i många år till (och väl hemma konstaterades det ytterligare att nu sparas alla urvuxna  hockeyskydd på vinden).

Barnen då? De visste om att vi hade ultraljudet inbokat just den dagen så på vägen hem från skolan ringer Felix och undrar. Han jublar över en lillebror, han hade nog gjort det över en lillasyster också med tanke på hur mycket han längtar, medan Fröken sur (läs Norah i 7-års trotsen) skrek ”åh nej” vid vetskapen om en lillebror. Något som för övrigt verkar vara genomgående för barn i denna ålder som inte får det svar de önskar – min barndomskompis hemma väntar sin tredje, en flicka, och hennes 2 pojkar reagerade ungefär likadant som Norah.

Norahs reaktion förändrades dock ganska snabbt efter att jag meddelat att lillebror var väldigt lik henne på ultraljudsbilderna. Felix hade inte alls samma profil på sina bilder, även om barnen är ruskigt lika idag. Det räckte för henne och nu längtar hon lika mycket efter lillebror som alla vi andra.

Och rent praktiskt, betydligt enklare att handla kläder och annat skoj till bebis nu när vi vet att det är en liten kille, det här med namn (som vi väl till 99,9% är på det klara med, om du frågar mig och barnen i alla fall) och att kunna säga han och lillebror istället för bebis.

Hur resonerar ni? Ska ni ta reda på kön/har ni tagit reda på det?

  
Bild på våra två tokungar. Något yngre då. Foto från mars 2009, Norah knappt 4 månader och Felix nyss fyllda 3.  

Annonser

3 Replies to “Det blir en……”

  1. Grattis till lillebror! Vi tog reda på kön men höll det för oss själva. Jag försa mig någon gång men tror ingen tänkte på det. När alla frågade om vi visste kön ljög jag och sa ”neeej, det blir en överraskning” 🙂

  2. Grattis till lillebror!
    Trillade in av en slump hos dig då jag i mars väntar tredje barnet och har två äldre barn 7 och 9 år.
    Vi resonerade som så att det är enklare att prata med de äldre barnen om bebisen samt fundera på namn och sånt om vi vet. Tog inte reda på kön med de två äldre, en tjej och en kille. På UL fick vi beskedet att det är en flicka. Vår nioåring blev glad med en gång medans lillebror som är sju var lite mer skeptisk. Efter någon dag frågade han om lillasyster skulle tycka om honom och efter försäkran om det är allt nu bra. Sjuåringstrotsen är inte att leka med. 🙂

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s