Stolt mamma – tankar från en hockeymorsa

Jag törs påstå att vi har uppfostrat våra barn så sjukt bra när det kommer till deras sportsliga engagemang och inställning till tävlingar och matcher.

Vi har totalt kört 4 hockeymatcher i helgen. Två med respektive barn. En vinst och en förlust vardera.

Frågar du Norah så gick det JÄTTEBRA. Det var kul, och det var jämna matcher. Att de förlorade gjorde inget, det nämner hon inte. Enda hon påtalade, så där tjejigt klokt, var att hon faktiskt var helt fri framför mål men fick inte pucken. Ni vet det där egot som bor i  (främst) killar – i allafall när det kommer till hockeyn – som gör att man själv måste göra målet. Inte att det skulle vara ok för övriga i laget att göra det. Det där går över inom 2 år för de flesta, det har jag sett i Felix lag.

Och jr då. Jo, laget förlorade dagens första match men han pratade mest om de snygga målen hans lag hade fixat in. I eftermiddags, vinst stort, i en match där motståndarna blev allt mer fysiska i underläge. 

Felix har tidigare blivit lätt irriterad över sånt, t ex en fasthållning, men han har lärt sig att släppa tanken och bara köra vidare. Något vi för övrigt jobbat med – fult spel är bara för de som inte är tekniskt kunniga nog  och tar till fula knep för att vinna. Finns många sådana lag.

Efter matchen, sjukt glada killar, nöjda över sin prestation och snygga mål och bra spel. 

Vi pratar aldrig antal mål hemma som en huvudsak i en match. Det är kul med mål tycker barnen men särskilt viktigt är det inte vem som gjort dem. Det vore att ljuga om jag skrev att våra barn enbart spelar för att de tycker att det är kul, klart som tusan att DE vill vinna, men det är inte vi VUXNA som säger det. Vi agerar taxi till träningar/matcher, öppnar plånboken vid inköp av material och medlemsavgifter och finns där för dem när det behövs, dvs 5-6 dagar i veckan och vi älskar det. Det är vår uppgift. Allt annat är upp till barnen. Det är på deras villkor.

Att de själva får bestämma och tycka har skapat en trygghet i dem, en trygghet men också kärlek till det de utövar och att våga känna sig duktiga och stolta i den roll de har i sina respektive lag. De är en del av en gemenskap där alla samarbetar och alla bär lika stor del i en vinst eller förlust. Utan dig fungerar inte laget.

  
Våra grymma killar i vitt efter eftermiddagens match. 

Jag ser med förskräckelse på de många elitföräldrar till 7-9-åriga barn som vrålar ut sin frustration och bedömer prestation utifrån antalet mål per match. Väldigt fascinerande när inte ens de som jobbar med att hitta talanger jobbar utifrån det. 

Att Svenska hockeyförbundet förlängt säsongen för ungdomslagen för att minska toppningar i cupspel säger sitt och så även fotbollsförbundets val att ändra så att utjämning sker genom fler spelare i lag som ligger under med x antal mål, just pga satsningar och ojämnheter i seriespelet. Inte är det barnen som skapat behoven för detta, utan föräldrarna som står vid sidan av.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s