Saknar och tankar om lustfylld träning

Ni vet den där känslan av att sakna det som absolut inte går att genomföra, eller få tag på. Som när man bott utomlands och fått dille på svenskt lösgodis eller tvärtom, kommit hem efter en utlandsvistelse och inte kan få tag på mat från landet man vistats i en längre tid.

Så känner jag med löpningen.

Jag kan inte påstå att jag och löpningen hade en superfin relation förra året, jag sprang Womens Health Halvmarathon i april och sedan sporadisk träning inför Tjejmilen som ändå inte blev av sedan pga en envis förkylning i kombination med en gravidtrött kropp i början av min graviditet. Efter det har jag inte sprungit.

Men nu sugen det i löpartarmen. Hjälp! friheten och möjligheten att bara snöra på sig skorna och ge sig ut för ett intervallpass eller att lyssna på en bra podd och ta långrundan på 1,5 timme. Förstå vad skönt det vore. Att nu veta att jag kanske, om kroppen är med mig hela vägen, kan få till ett kortare pass långt in på hösten (för let’s face it, att springa efter en förlossning är inte bara att ge sig ut utan det kräver en längre tid av återhämtning och återuppbyggnad av kroppen på många sätt!), närmare vintern. Om sådär 8-10 månader. Det är långt kvar med andra ord!

  

Broadway, Manhattan, NY. En av de bästa löparminnena från 2015. En halvmara med M på morgonen innan människorna vaknat till liv!

Då jag det senaste halvåret, eller närmare 8 månaderna, har tränat väldigt ”egoistiskt” eller vad man nu skall kalla det tänker jag hel del på det här med lustfylld träning. Att träning skall vara något man verkligen VILL göra, oavsett om det handlar om att springa fort eller lyfta tungt. Eller något där emellan.

För mig är lustfylld träning sådan träning som är roligt, som inte känns som ett måste och absolut inte träning som jag borde ägna mig åt för det är bäst enligt någon just nu. Nej, jag skall ägna mig åt det som är det roligaste jag vet just där och då, vad det nu än må vara. Självklart kommer en viktig del i träningen vara aktiveringsövningar såsom Mammamage men den biten är liksom redan med mig nu och en naturlig del av helheten som ger mig allt jag behöver, inte bara fysiskt utan också mentalt!

Sedan tillkommer ju den sociala delen av träning. Jag är, som jag skrivit tidigare, lite av en ensamvarg när det kommer till träning. Sällskap, absolut före och efter pass och även på t ex box-pass där en partner krävs. Men det är inte så att jag släpar med mig en kompis till gymmet för att styrketräna. Nix, jag gör det hellre själv. Och inte heller anpassar jag min träning efter dig utan jag kör fortfarande det som jag upplever att vill ha och behöver just där och då. Det är mitt vinnande koncept.

Låter du lusten, målbilden eller kanske en annan person styra din träning?

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s