Höstkrassligt och vakennätter – men jag ser ljuset i tunneln

Vi har och har haft våra prövningar med den nu 4 månader gamla herrn här i huset, Charlie. Det sägs att trean går sin egen väg, något som stämmer till punkt och pricka med honom. Särskilt det här med mat och sömn.

Senaste veckans nätter har jag, jag skriver jag då det är jag som har huvudansvaret eftersom jag ammar – men med det sagt är M mycket delaktig och tar Charlie mornar och även nätter när vi vet att han inte borde vara hungrig utan bara behöva nappen, varit uppe någonstans mellan 4 och 7 gånger och ammat. Helt crazy. Nog för att han är aktiv på dagarna men att behöva amma dygnet runt har liksom inte känts normalt någonstans. Och för vissa barn är detta verkligheten men med historiken sedan han föddes med kräkningar och magont i kombination med den mjölkfria kost jag äter har jag haft mina aningar om att allt inte är helt ok. Att BVC sedan anser att det är normalt så länge han går upp i vikt som  han ska, vilket han gör, är det inget vi behöver bekymra oss över.

Möjligen skulle de kanske tänka på att man som förälder orkar till en viss nivå, sen blir man ganska frustrerad. Och min förkylning som jag åkte på i förra veckan är nog till stor del på grund av sömnbrist och stress över situationen. Att då träna för att få energi är inget att tänka på och man hamnar lätt i en ond spiral och det känns som att det aldrig vänder.

Igår kände vi att det inte är hållbart och fick då lite tips och råd från kunniga på hur vi kunde gå vidare. Det pratas om reflux, inget bekräftat men med hjälp av google så låter det ändå som det. Vi testade igår att höja upp sänggaveln på spjälsängen en del för att förhindra att Charlie får upp eventuella uppstötningar (han har kräkts enormt mycket mer än någon av våra stora) och jag kunde knappt tro mina ögon när jag tittade på klockan inatt när Charlies ljuvliga stämma väckte mig och klockan var närmare 3 än 2 på natten. Han hade sovit mer än 6 timmar i sträck! Det fortsatte lika bra fram till morgonen när storbarnen skulle cykla till skolan och jag kände att jag hade mer energi än på länge.

Nu är det ju lätt att låta sig luras av en natts god sömn men jag tänker att när energin finns, och man inte vet hur länge det varar, är det bra att utnyttja det.


Sagt och gjort. En timmes långpromenad när Charlie sov sin förmiddagslur och när han väl vaknade var han nöjd och satt lugnt i vagnen resten av tiden. Lugnt tempo för mig, utan fartökningar då det är lite snorigt fortfarande men jag ser och känner att det går åt rätt håll.

Med det sagt, första småbarnstiden är inte alltid lätt. Man är van med ett visst liv, träning och sömn när det behövs och jag tror att många hetsar sig själv, och hetsas av omgivningen, att komma igång snabbt efter en förlossning. Trust me, efter 3 barn är det helt omöjligt att veta hur morgondagen ser ut för bebis. Du kan ha ett hum, eller en förhoppning åtminstone om att morgondagen blir som dagen idag, men du vet aldrig. Sömnen är aldrig garanterad så passa på att njuta. Stressa inte. Att träna med en massa stresshormoner i kroppen i kombination med sömnbrist ger snarare omvänd effekt. En promenad räcker om du känner att du vill komma ut och röra på dig. Eller varför inte lugn yoga när/om bebis sover!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s