Hockeyfamiljen på Hovet

Häromdagen sprang barnen på stranden och badade i havet och idag har vi hängt på Hovet på eftermiddagen. Norah fick frågan om att hjälpa till som målvakt för Djurgårdens nystartade flickor-b lag (flickor födda 2006-2009) och hon var inte sen att tacka ja! Såklart. Hon som vill vara med på allt vet ni ju.

Felix hade en fotbollsmatch runt lunch vilket gjorde att jag tog de två yngsta i familjen och åkte mot Globen och Hovet och storkillarna anslöt efter matchen (hur det slutade? vinst och ett mål av Jr idag vilket gjorde hans dag – inte för att han blir sur om de förlorar men ett mål ger alltid lite guldkant åt dagen menar han!).

Trygg hos storebror. Våra DIF-killar som hejade på syrran idag.

För Charlies del blev det riktig hockeypremiär, 4 månader och någon vecka gammal. Vi hade hoppats på en nyinköpt matchtröja på men fick nöja oss med en träningsoverallsjacka i DIF-färgerna. Ska man gå på hockey så får man åtminstone visa vilket lag man tillhör tänker jag. Med en bebis på hockey för första gången var jag förberedd på att få stå vid vagnen större delen av matchen med efter lite amning (på läktarplats, var annars) så var han väldigt nöjd med att sitta i mitt knä och titta på allt som rör sig, för att i andra perioden somna i M’s famn. I allt liv. Han är van, vår lilla bebis.

Efter matchen står tjejerna kvar och hejar fram spelarna inför nästa period.

För Norahs del var den nog hennes största hockeyhändelse det här med att få åka ut på Hovet. Visserligen på en CHL-match (Champions hockey league där man spelar mot andra Europeiska lag) men det är inte ofta 7-8 åringarna har 2000+ åskådare på läktaren. Norah lyckades köra hela istiden, 5 minuter är väl det som knattarna har på sig i sina matcher i första periodpausen efter spolning, utan att ramla. Jag förstår inte hur hon gör det med alla dessa skydd på? Särskilt många skott blir det ju inte på en helplansmatch med tjejer som normalt fortfarande spelar på halvplan men de hon fick på sig, räddade hon. Jag vet för övrigt inte vem hon fått denna modiga gen från, oavsett om det handlar om fotboll eller hockey slänger hon sig helt orädd efter bollen och lite blod eller smällar skrämmer henne inte. Hon har sin storebror att se upp till och Jr ger ofta tips till henne på hur hon ska agera i olika situationer. Sådant gör oss otroligt stolta som föräldrar!

Nu börjar vi bli mer och mer redo för hockeysäsongen som lite smått rullat igång för båda storbarnen, även om fotbollen fortfarande har högsta prioritet då seriespelet fortlöper i dryga månaden till.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s