Träna med konstant sömnbrist – när bebisen ställer om det mesta

I skrivande stund har lilla sirenen precis tystnat, och med det menar jag att Charlie äntligen kastade in handduken efter dryga timmens nattning. Han vaknade 04.30 och denna mamma mår därefter. Hualigen, just nu tar han musten ur mig totalt – men vad kan man göra när han i övrigt bränner av sina tandlösa leenden i tid och otid och lindar mig kring lillfingret het och hållet. Det är bara att bita ihop helt enkelt för alla vi som har fler barn vet att dessa faser kommer och går och inget varar för evigt även om det känns som det när man är mitt i det som jag är just nu

Jag skriver jag och inte vi då det ändå är jag som har huvudansvaret här hemma nu under föräldraledigheten eftersom M jobbar och stundtals väldigt mycket. Det skulle liksom inte fungera om vi var två som var uppe på nätterna och sedan skulle den ena av oss jobba också. Det finns familjer där man delar upp det så men vi har valt att ha de så här för att en av oss skall fungera och kunna prestera på jobbet. På helgerna hjälps vi åt givetvis.

Dagar som idag är jag tacksam att det stod vila på schemat (som existerar i mitt huvud). Jag lyckades till och med somna till en timme i soffan när Charlie som sin förmiddagslur och tanken på träning fick mig mest att bli ännu mer trött.

Om jag tränar när jag är dödstrött? Ja, det gör jag.

I och med mitt medlemskort på SATS passar jag på att boka in mig på 2 StrongMama klasser per vecka och dessa håller jag (bortsett från igår när jag hade barnvakt och kunde träna själv hemmavid). Det är skönt att slippa tankeverksamheten för att skapa pass åtminstone dessa dagar och bara köra på så att säga. Jag blir piggare av träningen men om vi ser till prestation och utveckling är dessa saker väldigt olika för mig just nu.

Prestationen handlar om att genomföra passen som jag planerat, oavsett om jag sovit 3 eller 7 timmar i sträck (verkligheten ligger närmare 3 än 7 just nu, åtminstone om vi ser till sammanhängande timmar) medan utveckling är något som jag inte ens funderar på. Bibehålla/underhålla snarare. Att inte tappa den styrka jag byggde upp under graviditeten och att förbereda kroppen för allt tyngre träning. Det är det som håller mig på banan.

Konditionsträning blir det inte alls mycket av just nu, varken på cykel eller till fots. Jag har inte riktigt orken till de längre passen och känner att så länge kroppen tycker att styrketräningen är kul och ger den där härliga träningsvärken som fortsätter att motivera mig, får det vara tillräckligt. Jag har hela framtiden på mig för all övrig träning!

Hur ser din träningsplanering ut och ruckar du på den om inte kroppen känner för det?

 

Annonser

2 Replies to “Träna med konstant sömnbrist – när bebisen ställer om det mesta”

  1. Ja, jag ruckar på den – om jag är GALET trött så ställer jag in. Eller rättare sagt skjuter på / byter plats. Jag fungerar inte då, och sömnen och vilan är så viktig i dessa tider – med bebis alltså. Nu är hon dock lite äldre (10 mån) och sover hela nätter sedan ett tag så då är tröttheten inte värre än att jag kan ignorera den. Men det grundläggande – sömn och så – går före träningen. Promenader är också bra, när energin är obefintlig.

    1. Så sant! Vi ska köra en natt framöver utan mat för han klarar sig utan med tanke på de mängder han vräker i sig dagtid.

      Promenaderna är det första jag stryker fr listan vid utebliven sömn – det finns inte energi till det. Hellre då ett kortare styrkepass eller möjligen yoga!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s