Löpcoachning – att ha barn som förebilder & det här med att lära sig att sitta

Igår hade jag den stora äran att coacha Felix fotbollslag i löpteknik under en timmes tid. Om vi bortser från det faktum att jag kom dit med normal röst och åkte därifrån något hesare (15-tal killar i 10-årsåldern är underbart pratsamma kan jag konstatera) så var det en otroligt givande timme för oss alla, åtminstone låter det så på kommentarerna som jag fått efteråt. Kul!

Som vanligt gick jag igenom de mest basic när det kommer till löpteknik, men som också är det viktigaste för en god och mest ekonomisk löpteknik.

  1. Hållning. Sträck på dig!
  2. Blicken skall peka dit du ska
  3. Armar. Nära kroppen, sänkta axlar och tummarna pekar åt 9 och 3.
  4. Skjuta fram höften, inga rumpor som putar bakåt med andra ord.
  5. Vassa knän. Genom att tänka vassa knän sätter du per automatik ner foten närmare kroppen och med det kommer också…
  6. Framfoten sätts i först snarare än hälen.

Detta fick killarna öva på i olika former, både individuellt och i par. För mig är det viktigt att framför allt barn, som har en lång löparkarriär framför sig, förstår VARFÖR man skall göra på ett visst sätt och då passar det väldigt bra att jobba två och två så att de själva kan se vad som sker med tekniken om man t ex fladdrar med armarna när man springer eller tar för långa kliv.

För oss vuxna gäller samma tankesätt, dock är det en helt annan pedagogik man kan använda på vuxna och det går att verbalt förklara saker som man måste visa för barnen.


Här hemma tragglar vi med att lära oss att sitta utan stöd. Det går jättebra och stunden blir allt längre för varje dag som går. Jag ser fram emot att ha en bebis som kanske kan sitta still (lär inte bli långvarigt om vi utgår från våra gener och hur det andra två betett sig!) en stund istället för att ligga och fladdra runt på mage i tid och otid och gnälla av frustration för att han inte kommer dit han vill.

Det är fascinerande att se hur bebiskroppen förändras från att vara relativt orörlig till att faktiskt få kontroll över rörelserna och att hela tiden envist sträva framåt i utvecklingen. Samma är det med barn som är runt 2 år och springer. De är så otroligt ovetande om hur ”fint” de springer, hur rörliga de är när de kan sitta på huk hur länge som helst och hur de med raka med och en rak rygg fäller i höften för att plocka upp något från marken. Det avundas jag, den rörligheten – och då är inte jag stelast i Sverige.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s