Tankar från sportmamman

Vi är inne på den sista veckan med fotboll och hockey som krockar med Jr. Norah kör på parallellt någon vecka till då hon har en sen oktober-cup med fotbollen innan hon också går all in på hockeyn. På så sätt har ju våra barn valt helt rätt aktiviteter, då de kan anpassa dem bra mellan säsongerna. Hockeyn börjar allt tidigare på säsongen men det har gått hyfsat bra att varva idrotterna trots allt.

I helgen som var spelade Norah hockey på Hovet med ett gäng andra tjejer under World Girl’s Hockey Day. Djurgårdens damer och andra rutinerade spelare var på plats för att träna med tjejerna och en nöjd fröken kom hem med både Valentina Lizana Wallners klubba, Valentina som vaktat målet för Damkronorna men ska spela i vår hemmaklubb i vinter, och en drös med autografer  på träningströjan som storebror så snällt hade lånat ut. Vilken lycka!


Felix i sin tur spelade en riktigt svår fotbollscup norr om stan med start i lördags eftermiddag. Charlie och jag var på plats och trots 2 förluster, en ganska solklar mot AIK’s akademilag och den andra som lika gärna kunde ha blivit en vinst till oss vann slutligen den tredje och sista matchen på lördag eftermiddag och därefter var det fullt ös medvetslös på seneftermiddagen och kvällen på söndag då B-slutspelet spelades och där det till slut, efter en gastkramande straffläggning, stod klart att våra killar hade vunnit! Så himla kul att avsluta en säsong på topp!


Trots alla framgångar finns det saker som vi som föräldrar trycker på extra mycket – särskilt inför matcher och cuper;

  1. Ha kul. Det allra viktigaste. Har du inte kul kommer det att påverka ditt spel och smitta av sig på de andra i laget.
  2. Gör ditt bästa. Om DU gör ditt bästa kommer DU långt och om alla i laget gör samma sak kommer ni som lag att komma långt.
  3. Var schysst på plan. Felix har en tendens att kunna brusa upp, särskilt i ishockeyn, men just i fotboll har det snarare blivit gula kort på grund av det som kommit ut ur munnen. Så schysst spel påminner vi om.

Låter det som klyschor? Må vara. Hur dåligt det är går är vi inte de som klankar ner. En förlust är alltid beroende av vilka man mötte och hur man spelade. Om de andra spelar bättre eller att man själv inte anstränger sig, ja då förlorar man. Inte särskilt svårt att räkna ut. Då varken M eller jag har spelat fotboll eller ishockey (M spelade men slutade i tonåren när tennisen tog över all tid – själv åkte jag skidor och orienterade) har vi inte så mycket att säga till om när det kommer till att kommentera vid sidan av planen. Det gör tränarna så bra och de coachar fram killarna till framgångar och det är vi såklart glada över.

Under cuper som den i helgen är det så otroligt märkbart vilka föräldrar som är där för att se barnen ha kul och vilka som är där för att se deras barn VINNA och vara BÄST. Något annat finns inte för dem. Att då som förälder ha en ganska avslappnad inställning till cupesegrar är något som jag har jobbat med och nu ser jag fram emot att få heja fram killarna i laget utan att för den delen vänta mig en vinst. Jag ska inte sticka under stolen med att det givetvis är kul när barnen vinner men när man ser hur de skiner som små solar på planen, trots förluster ibland, är det bättre. Då vet man att jag som förälder gör rätt, att det är barnen som bestämt och vill hålla på med den specifika idrotten och inte vi. Som det ska vara.

Är du en sportförälder som hejar och supportar barnen på deras villkor eller erkänner du att du ibland vill lite mer än barnen?

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s