Läsvärt om det här med barn och aktiviteter – elitsatsningar, specialisering och om att toppa

Inget får igång mig i tankeverkstan mer än artiklar som dessa. Artiklar som berör barn- och ungdomsidrott och främst då de baksidor som inte alltid är solskenshistorier utan handlar om hur vuxna människor agerar i egenintresse för att nå dit de vill och barnen som då blir pjäser i det maktspel man bedriver. Är du intresserad kan jag verkligen rekommendera dig att läsa dessa (länkar i löpande text).

felix-mot-hammarby-2016

Felix i full fart i match med hans Haninge Anchors mot Hammarby. Foto Leif Lundin.

Då våra barn är aktiva inom 2 lagidrotter, ishockey och fotboll, är det säkerligen lite mer vanligt förekommande med både satsande föräldrar och åsikter om att ens barn, enligt föräldern, blir särbehandlat jämfört med de andra i lagen. Skillnaderna mellan ”pojk”- och ”flick”-varianterna av dessa två idrotter skall vi inte ens prata om. Ljusår! Och ja, det gäller såväl föräldrar som spelare.

Breddidrott – bredd som i att det skall finnas plats för alla. Solklart i våra fotbollsföreningar till exempel, och även så i ishockeyn även om jag måste erkänna att det absolut inte är lika lätt att komma in som 10-åring och börja spela i ett lag där spelarna spelat i 5 år – men det är fullt möjligt genom de utvecklingsplaner som föreningen har. I andra föreningar har man s k akademilag, det vill säga lag där de ”bästa” spelarna blir uttagna till att spela i. Sådant finns inte i våra föreningar medan Felix ofta möter akademilag på olika fotbollscuper. I dessa föreningar finns ofta en väldigt stor massa med barn i olika årskullar och inte sällan är då lagen numrerade från akademi, 1,2,3… osv vilket gör att spelar du i exempelvis lag 18 vet du själv att det finns 17 lag som på pappret är bättre än laget du spelar i. Vilket självförtroendeboost för en 9-10-åring. Eller inte.

http://www.expressen.se/debatt/inga-barn-ska-inte-vara-bra-nog-for-idrott/

En annan sak jag ofta hör förekomma inom barn- och ungdomsidrott är det här med toppning! Artikeln nedan skriver en del om det men framför allt verkar man ha misstolkat definitionen av toppning något då det för mig, och ledare generellt, väl handlar om att man tar ut ett lag till en viss match/cup och sedan låter delar av det uttagna laget sitta på bänken större delen av matchen. Det handlar alltså inte om att placera en nyckelspelare på den plats där det just där och då behövs mest stöd – det kallar vi för att nivåanpassa, det vill säga att möter vi ett lag med ett starkt försvar bör vi förslagsvis sätta in våra starkaste backar i det mötet för att kunna möta motståndet på samma nivå som de befinner sig på.

http://www.blt.se/blekingesport/connie-nilsson-fyra-av-tio-har-upplevt-toppning-i-barnidrott/

http://www.svt.se/sport/fotboll/zlatan-8/

Och pratar vi om det här med att motivera barn inom idrott generellt så har vi inga problem med det i vår familj – jag får frågan ofta – och därför tyckte jag att denna artikel var intressant. Kanske är det så att vi som i oss själva har en aktiv person inte behöver motivera barnen utan att de faktiskt har det medfött i sig? för vår del handlar det snarare om att bromsa, att lära barnen vikten av vila från aktivitet och jag tror att vi efter några års tjat börjar se en viss förståelse för detta, åtminstone hos 10-åringen, medan 8-åringen är outtröttlig. För vår del handlar det inte bara om den fysiska vilan för att låta kroppen återhämta sig, det handlar lika mycket om den vilan som sker i huvudet och som gör att barnen fortsätter att ha det brinnande intresset för idrotten som de haft från start.

http://www.runnersworld.se/artiklar/lopare-foder-lopare.htm

Och slutligen, är du en av de föräldrar som tycker att ”det räcker väl en idrott” för ditt barn. Tänk om. Lyssna/titta på detta inlägg och du kommer att ha en ny syn på detta, jag lovar. Att man till och med pratar om detta inom en idrott som ishockeyn som ju är en av de idrotterna där många barn tvingas välja bort andra idrotter ganska tidigt på grund av den tid ishockeyn tar, ja, då är det viktigt tycker jag. Vår vision hemma är att båda storbarnen skall kombinera ishockey och annan idrott i ganska många år till just för att det är mest skonsamt för kroppen men även för att har du bara en idrott du ägnar dig åt är sannolikheten att du skall tröttna större än om du får längta lite ibland och ägna dig åt något annat delar av året.

http://www.svt.se/sport/ishockey/video/videoKlipp-10953213/?cmpid=del%3Afb%3Asp%3A20161105%3AvideoKlipp-10953213%3Aspo

Mitt i alla dessa diskussioner om hur mycket föräldrar lägger sig i och pressar sina barn skulle jag gärna se intervjuer med barnen som lever mitt i allt detta med vardag, skola, läxor, träningar, matcher och cuper. Vad säger de? För även om vi vuxna har åsikter om det mesta, och om de flesta, är det för barnens skulle som vi gör allt detta – vi vill ju det vi tror är det bästa för barnen (och i vissa fall lyckas vi, jag vågar påstå att hemma hos oss är det barnen som bestämmer nivå även om regeln är att vill man spela matcher så tränar man, förutsatt att skolan sköts och kommer först) och det vore intressant att de om så är fallet enligt just de aktiva själva.

 

 

 

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s