Att vara en förebild för sina, och andras barn – i vått och torrt

Varning för gnällkärringsinlägg eller ett inlägg från en mamma som stör sig på saker. Men också om löpning och vägen tillbaka. Så har torsdagen varit.

Att Stockholm lamslås när det helt oväntat kommer snö eller regnar lite mer än vad man tycker känns normalt, är inget nytt. Igår var det stiltje på gymmet, och samtliga gruppträningspass. Orsak, regnet och kylan i kombination. Inget vidare att ge sig ut igen efter en lång dag på jobbet, eller att ens ta sig utanför dörren om man inte absolut måste – ditt val.

Lite samma lika blev det idag. Felix hade sin sista hockeyträning för säsongen och det passande med samling 30 minuter innan Norahs sista fotbollsträning med nuvarande gänget (mer om det nya laget kommer) på samma plats var perfekt. Vi skulle åka dit tillsammans och jag, med Charlie i vagnen, skulle springa intervaller i backen vid ishallen medan Norah tränade. Åka hem därefter för att låta M hämta hem Felix från ishallen efter jobbet. Hur smidigt som helst och win win för alla. Ingen dötid.

Men icke. Tydligen skulle vädret bli riktigt dåligt (det blev snöblandad regn och vind men inget någon dött av mig veterligen) och därför bestämdes det på högre höjder att flickornas fotbollsträning skulle ställas in. EN timme innan träningsstart. Tumme ner för det! Nu är jag ju inte kvar i tränarstaben och eftersom vi även är på väg bort från laget har jag väl egentligen inget att säga till om men vilka signaler ger vi våra barn om vi vid minsta motstånd (väder) väljer att ställa in träningen? Är det bekvämlighet? Vad händer om cupen vi ska spela i helgen skall spelas i spöregn eller rentav snö? Ren lathet? Att på idrottsplatsen möta de övriga lagens spelare och ledare, iklädda regnjackor och i övrigt anpassad klädsel, någon även Norah äger, och få frågan om vi också ska träna, och svara att man ställt in träningen på grund av vädret…. fick många skratt och leenden tillbaka som svar.

Norah blev givetvis kvar hemma, besviken eftersom hon var taggad och redo för träningen, medan jag körde ner Felix och sprang sedan en sväng med vagnen. Ganska exakt 5 kilometer, och jag överlevde vädret! Som förälder har jag hela tiden 3 par granskade ögon på mig och kan jag på något sätt bevisa för våra barn – avser just nu de 2 äldsta framför allt – att det finns inget som kan stoppa dig från att nå dit du vill. Att skylla på väder är en dålig ursäkt. Gör det du ska och är det något som hindrar dig från att göra det på tänkt sätt, modifiera tillvägagångssättet – i det här fallet. KLÄ PÅ DIG VARMT! Som ledare är man där frivilligt. Ingen har tvingat dig att bli ledare men när du väl har den superviktiga rollen som förebild för ett gäng barn, sköt det snyggt.

Inte särskilt ”dåligt” om du frågar mig. Rätt klädd -CRAFT topp till tå – och jag frös inte en sekund.
Och min löpning då? Jo tackar som frågar. Det börjar bli allt tyngre rent fysiskt att ha Charlie i vagnen ju större och tyngre han blir men jag känner att flåset är med och det är benen som skall jobbas med ännu mer. Intervaller utan vagn för att få upp tempot och bränna på med tröskelträning, det tror jag blir bra den närmaste tiden. Funderar rentav på att köra ett intervallpass på löpbandet på gymmet en lunch i veckan för att få till det riktigt ordentligt.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s