Våga springa ensam – törs du?

Jag är en riktig fegis när det kommer till att springa själv ute i skogen, eller avlägna vägar generellt. Det finns några få ställen som känns avlägsna nog för att kännas ok, ni förstår vad jag menar – dit ingen besvärar sig att ta sig, men i övrigt så undviker jag elljusspår och liknande vilket är riktigt trist egentligen.

Personligen har jag inte själv råkat ut för något men har vänner som haft personer med hund som bokstavligen förföljt dem längs elljusspår. Och allt jag läser om i tidningarna. Galet.

Som gammal orienterare älskar jag lugnet i skogen, lövens prassel i vinden och möten med harar, rådjur som jag ibland lyckats få till, för att inte tala om hur mycket skonsammare det är för kroppen med annat än asfalt som underlag.

Sista biten hem i väggrenen på mindre bilväg. Solen har precis gått ner och det börjar skymna.

Under gårdagens pass på 40 minuter varvade jag i sedvanlig cykelvägar, grusvägar mellan villaområden och slutligen en asfalterad bilväg sista biten hem. Vägar som jag känner utan och innan och som inte går ensligt i skogen utan ligger väldigt öppet. 

Där kan jag fokusera på löpningen utan att behöva fundera på vad och vem/vilka jag kan tänkas möta längs vägen.

Var springer du? Ensam eller med sällskap?

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s