Hammarbybacken – ett smärtsamt återseende

Medan Norah tränade fotboll på Hammarbyhöjdens IP, skymtas i bild ovan, passade jag som tidigare planerat på att ta mig an denna garanterat mjölksyraframkallande backe, Hammarbybacken.

Det var närmare 2 år sedan jag var här sist och nog kändes det allt. I både lungorna och benen. Jag tycker att mitt flås är ganska bra men i kombination med rätt många höjdmeter så var det som att andas i en liten plastpåse, men bara på väg uppför. Sprang gjorde jag ungefär halva vägen och promenerade raskt resten av vägen till toppen och joggade nedför varje gång och när jag var nere på botten av backen kändes flåset jättebra!

Andra gången på toppen. Inte ensam – härligt med alla aktiva människor så här ”mitt i city”.

Ett härligt återseende och även om jag mest troligt kommer att ha med Charlie som sällskap de kommande gångerna (i bärryggsäck) ser jag fram emot fler toppbesök. Mindre kul att jag på rakan i skogen, på väg tillbaka till Norahs träning, snubblar på en trädrot och faller med en rejäl sträckning av hela högra benets framsida. Lagom smärtsamt, känns tack och lov lite bättre så här dagen efter.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s