I mörkret – skapa en härlig känsla

Nästan 2 månader utan bloggen. Jag tappade inspirationen helt, som det kan bli. Ekorrhjulet och vardagen ni vet. Många borden, fler ska och till slut bara nej. Gör det jag, du, vill! Och här är jag!

Ikväll har jag, i sällskap med Charlie i vagnen, traskat runt i ett elljusspår i Kärrtorp medan Norah tränat fotboll. Hur dedikerad man än är som idrottsförälder är inte 1,5h i nollgradigt Stockholmsväder särskilt upphetsande bredvid en plan en torsdagkväll. Nej, så 6,9 kilometer i kuperad terräng (överlevde skräcken av den mörka skogen gjorde jag också) in på feelgood kontot och så även in här på bloggen! I’m back!

Annonser

Äntligen fredag – en kaosvecka går mot sitt slut

Att livet med barn inte alltid är en dans på rosor vet alla som har barn. Denna vecka har vi varit så långt ner i avgrunden som det bara går – och även om vi är på väg tillbaka känns det som att det är långt kvar.

Jag hade hörselkåpor på mig igår eftermiddag och imorse fick jag (äntligen) åka till jobbet efter 2 dagar hemma. Det säger allt. Jag ville bort från allt kaos!

Charlie har dragits med höstblåsor sedan i måndags, den andra omgången på 2 veckor. Blåsor i munnen, runt munnen, knäveck, fötter, händer och i rumpan. Och han har skrikit därefter. Ni vet så där när inget hjälper och det enda som går ner i magen är saft och Ipren i medicinspruta. Helt klart det värsta vi varit med om i barnsjukdomsväg under våra snart 12 år som föräldrar. Hur vi överlevt denna vecka är en gåta.

Jag brukar fixa det mesta i skrik/vrål/ilska men den här ljudvolymen och de sömnlösa nätterna (inatt sov jag på bäddsoffan i gästrummet för att få lite sammanhängande sömn inför jobbet) har gjort sitt till med kroppen..

Att börja helgen med en galet produktiv vecka på kontoret, instruera 2 fullsatta klasser på lunchen och svettas ur både det ena och det andra i känslobanan gör att jag någonstans känner att det finns hopp om att allt blir bra och att vi kan få till EN vecka på förskolan utan VAB. Eller så kan vi åtminstone drömma om det.

Nedan, några saker som piggat upp veckan lite mer – saker från förra helgens goodiebag ifrån våra samarbetspartners- tights&sportbehå från Gavelo. Och Nocco. Vad var livet som småbarnsförälder före Nocco?! 


Nytankad med energi efter dagens dubbelpass på lunchen. 

Lunchpass & livet

Känslan när man fått sova 22-06 utan att ha varit uppe en enda gång hos Charlie – obeskrivlig. En unge som är frisk (en veckas VAB hurra!) och äter och sover därefter. Att vakna och känna sig utvilad, så skönt!

Pigg och glad kille som spanar in alla flygplan som flyger över oss. Vi lyckades fästa en gunga i en av ekarna på tomten – grymt smidigt då han är toknöjd med att sitta där medan vi fixar och rensar runtomkring.

Vardagsplaneringen fortsätter och såpass välplanerat är det att jag till och med lyckades knipa åt mig en av platserna på lunch-Shape på gymnet närmast jobbet. Många gånger är det tvåsiffrigt på kö till klasstart men ibland så har man tur. En möjlighet till träning på lunchen är guld värt då kvällarna är fullproppade med föräldramöten och träningar som det ska skjutsas till. 

Jag har en kortare jobbvecka framför mig i den bemärkelsen att hela kontoret åker på konferens till Spanien på torsdag efter lunch. Gilla på det! Sol, värme, bad, båtturer, god mat & dryck ända till söndag. Behöver jag skriva att det ska bli skönt?

Efter denna helg är vi inne i rutinerna till 100%. Charlie är cool och hänger med överallt och att det funkar med honom är typ det viktigaste. Det andra löser sig tänker jag. Just nu är det bollar, klubbor och puckar samt fordon av alla dess slag som gäller vilket gör det rätt okomplicerat att underhålla honom.

September= inställda lopp, VAB och höstsysslor hemma

September kom med väldig fart och med det alla baciller. Sedan jag skrek mitt förra inlägg har förkylningen jag haft övergått till hostan från en annan del av universum och ännu en gång blev det alltså DNS på Tjejmilen. Suger rejält helt ärligt!

Jag tog mig igenom mina första fasta klasser på SATS Stadion ( ja, hostan blev väl inte direkt bättre efter detta) med bravur om du frågar mig. Cykelklassen körde jag redan i onsdags så den hade jag koll på medan det var helt och hållet PREMIÄR för CORE som jag alltså aldrig instruerat i förut. Wihii!

Känslan när man satt passet till 99%. Helt nöjd lär jag aldrig bli, perfektionist som jag är.

Charlie var enligt förskolepedagogerna lite trött i fredags, en trötthet som snabbt övergick i snorande näsa deluxe, hosta och feber som har kommit och gått fram till inatt. Jag har hostat nätterna igenom och när jag väl somnat har C vaknat. Att säga att Magnus och jag inte är vrak vore ett understatement. Ögonen går i kors! Förskolevärldens baksida helt enkelt.

Ni som känner mig vet att jag blir galet rastlös efter en halv dag inomhus och när Charlie sovit har jag trotsat tröttheten och småfixat ute i trädgården inför hösten. Vi har buskleverans i slutet av månaden och ska då även täcka en slänt med markduk för att till våren sätta marktäckande växter där (vill inte sätta dem nu i höst då plogbilen kan gå åt hårt där – vårplanteringen hinner ta sig bättre till nästa vinter tänker jag).

Ytterligare 30 meter Aroniahäck är på ingång. I våra nuvarande buskar har vi en massa bär som snart är redo att plockas och kokas till sylt. Så perfekt att kunna äta direkt från altanen i princip.

Idag har vi även besökt vårdcentralen och fyllt kylskåpet med hostmediciner. Bokstavligen. Bra grejer är det i alla fall då hostattackerna minskat märkbart hos oss båda de senaste timmarna.