Skridskopremiär på Hovet

Flickhockeyn är verkligen på frammarsch i Sverige, något som inte minst märks på att allt fler föreningar startar upp rena flicklag istället för att tjejerna skall spela hockey tillsammans med kilar i föreningarnas U-lag.

Norah spelar både i flicklag och med sina killar i U-lag i vårt Haninge Anchors. En bra kombination för vår pojkflicka som gillar det lite tuffare som det blir med killar på isen samtidigt som gemenskapen med tjejerna är något helt annat. Lite häftigt är det med samma idrott men hur tänket skiljer sig. På gott och ont.

Igår var så alla flicklag i Stockholm inbjudna till Hovet för att åka tillsammans, träffa Djurgårdens damlags huvudtränare och för att sedan se matchen DIF-Leksand tillsammans.

Då Felix hade fotbollsmatch som krockade tidsmässigt tog Norah och jag med Charlie som alltså lite mäktigt fick premiäråka skridskor på Hovet av alla ställen! 

I ett par alldeles för stora skridskor (strl 26 -ungen rockar 21-22 i vanliga fall) som noga provats ut kvällen innan och var det första han tog fram på morgonen när han hade vaknat – regerade spaghettikroppen på isen skrattandes som aldrig förr!


Med tanke på att vi bråkat om att få sätta på vinterkängor trodde jag att det skulle bli en kamp om skridskorna. Men icke. Snarare tvärtom. Tror att både Norah och Felix och det faktum att Charlie hänger i ishallen 4-5 kvällar i veckan kan ha ett fimger med i spelet.

Även jag passade på att åka skridskor, något jag inte gjort på nästan 2 år. Dags att ändra på det! 

Matchen då? Jo, Charlie och jag tackade för oss och åkte hem för ett par timmars eftermiddagsvila (vi har båda sovit bedrövligt sista veckorna) och lät de tre andra i familjen heja fram DIF till en 3-2 seger.   

Annonser

Syskon & föräldrar – tvingas in i idrottens värld?!

Jag överhörde ett samtal på Norahs poolspel i ishockeyn i går. Några föräldrar i motståndarlagen som beklagade sig över det faktum att hockeysäsongen var igång och nu var helgerna uppbokade med aktiviteter.

Det de verkade tycka var mest jobbigt var det faktum att stackars syskonen till utövande barn var tvungna att hänga i kalla ishallar och att deras behov inte kom i första hand. Hmm.. I dessa fall verkade det vara 2 föräldrar med för varje barn, åtminstone de som pratade om problemet, och då tänker jag, stanna hemma med de andra barnen om det då är ett så stort problem. I annat fall, låt syskonen följa med, hitta nya vänner och lära sig att lek och umgås med andra utan att föräldrar hela tiden skall planera all lek och hålla barnen nöjda. Det är ju trots allt du som förälder som bestämmer, eller hur!

Hur gör vi då, vi som är iväg jämt och ständigt? Ett mycket enkelt svar på den frågan, vi delar upp oss. Är vi bara en förälder hemma så får alla följa med. Inget snack om saken.

Nu har vi fördelen med att ha barn som älskar idrott och även om Jr kan verka något motvillig till att följa med på lillasysters matcher är det ändå han som står på första parkett och noggrant analyserar hela matchen och kommer med beröm till lillasyster för saker som hon gör på plan. Han är jättestolt och samma gäller lillasyster. Hon är den första som kramar om Jr efter en match. Enda gången de håller riktigt sams.


Årets radarpar.


Vem tror ni inspirerade henne en gång i tiden?

Med lillebror så är läget än mer förutbestämt. Han får helt enkelt hänga med, det finns inte så många andra alternativ. Han var 6 dagar första gången som han var med på match – jag är tränare i Norahs fotbollslag som ni vet och då jag mådde bra efter förlossningen såg jag ingen anledning till att inte vara med – och ammades i halvlek innan han sov vidare i vagnen med M som körde den. 2 veckor gammal fick han följa med på en 3-dagars fotbollsturnering nere i Malmö med Felix lag. Inget konstigt med det heller, liksom under förra helgens matcher då han fick hänga i bärselen på min mage under matchtid då vagnen inte lockade.

Malmö som nyfödd …


…och lite senare på storebrors sommarhockeycamp.

Som det är nu så tränar bägge storbarnen många av gångerna direkt efter varandra och då M jobbar är det jag som sköter träningsbiten, dvs kör barnen dit och hem om jag inte är tränare. Oftast är vi kvar i ishallen eller vid fotbollsplan. Tiden i vagn blir stundtals lång för Charlie men han trivs som fisken i vattnet och ju äldre han blir, ju roligare tycker han att det är med alla andra människor runt omkring. Jag ser fram emot nästa sommar när han knatar omkring med en egen fotboll eller en liten hockeyklubba och puck.

Självklart måste man respektera syskon ju äldre de blir och om de uttryckligen inte vill följa med, men många gånger går det ju att ha ganska roligt vid sidan av planen med andra syskon som är med, ta med spel som man kan spela med, lyssna på musik eller kanske titta på film på en surfplatta. Så gör ju även vi vuxna ibland när vi känner att passen i kalla hallar blir långa och orken inte finns.


Vem vill inte hoppa i snö i augusti? (Det fanns en tid då N faktiskt hade rosa tyllkjol på sig…)

Sedan kan det ju för vissa kännas jobbigt att veta att helgerna blir fullbokade med matcher och cuper men så är det i livet, man får välja det som passar. Då det är vi föräldrar som bestämmer blir det ju så ibland att barn som skulle vilja hålla på med en idrott, inte ”får” det då föräldrarna inte är beredda att låta barnens aktiviteter ta den tid det faktiskt tar. Det respekterar jag även om jag är av den åsikt att det går alldeles utmärkt att ha ”sitt egna liv” kvar samtidigt som barnen får ägna sig åt det de vill. Det tycker jag att vår familj är ett väldigt bra exempel på, vi bland många andra!

 

Hockeysöndag och Gotlänningen är hemma igen

Eftersom min så (icke) underbara bebis till son väckte mig en gång i halvtimmen från 04 i morse var jag mer än vaken när Norahs väckarklocka drog igång klockan 06 i morse. Hon är en dam av ordning, vår dotter, och ska det åkas iväg på hockey cup så är hon planeringsmänniska nummer ett och ska ha koll på allt. Undrar vem hon brås på…hmmm…kan vara mor sin. Kanske. Vi säger så.


Upplands Väsby var målet för dagens hockey cup som Norah var kallad till tillsammans med de övriga spelarna i Team08. Norah och 17 killar med andra ord. Det finns ju en tjej till men hon spelar inte matcher. Inte än. Och det visade sig att det mycket väl behövdes en tjej i ett av lagen då hon faktiskt var den som avgjorde sista matchen ( 3 mål – heja!) och således även såg till att vi vann åtminstone en match. Tur att det är början på säsongen sa vi föräldrar i kör från läktaren då barnen stundtals jagade sina egna medspelare för att försöka sno pucken av varandra. Underbart och ett väldigt vanligt förekommande fenomen i denna ålder.


Den andra hockeyspelaren fick vi hem för en stund sedan efter hans träningsläger på Gotland. Han verkar ha haft en helt fantastisk helg och kunde inte sluta bubbla och babbla och allt de gjort under helgen, alla teknikövningar han klarat av och de mål som han fått in under träningsmatcherna de spelat mot Visbylaget. ”Festen” på hotellrummet var väl värt att nämna också – med tydlig notering på att de faktiskt fick lägga sig vid 21 trots allt. Ordning och reda ska det vara.

Imorgon väntar en välförtjänad vilodag för honom medan Norah redan nu laddar för morgondagens fotbollsträning. Vi kör vidare med fotbollen parallellt med ishockeyn oktober ut då vi har 2 cuper inplanerade för Norahs lag. Själv tar jag med mig Charlie till StrongMama, hur trötta vi än är – men med tanke på att bebis inte sov något mellan 14 och 19 idag borde han sova större delen av natten utan några värre fadäser. Håll tummarna!

Familjehäng och hockeyförberedelser

Jag kan inte påstå att jag sörjde märkbart när regnet öste ner imorse. Denna hetta, herregud säger jag!

Alla tre barnen och jag har inga problem att sova i vårt hus, som tack och lov håller den värsta värmen borta, medan M har väldigt svårt att komma till ro. Det i kombination med en extra morgonpigg bebis i huset gjorde att vi var två halvdöda vuxna med tre pigga barn en regnig dag. Vad gör man?

I våra äldsta två barnens fall är det enklaste att nämna ordet ishockey och de är med på allt. Så även idag. Kul för barnen att kittas upp inför säsongen, mindre kul för plånboken även om Länna Sport ÄR otroligt prisvärda och är det något vi aldrig tummar på så är det hockeyskydden. Det går fort på isen och det smäller på rätt bra i bådas matcher, inte minst nu när jr går upp på helplansspel och tenderar att vara inblandad i det mesta av gruff som sker på plan. Då är det viktigt med extra vaddering mellan spelarna, särskilt när spelarna inte i sig själva har mycket vaddering mellan skelett, muskler och hud.


Alla grejer på efter tvåtimmarbesöket på Länna Sport. Tilläggas ska att det var jr som initierade fotot då han skulle lägga ut bild på sitt IG-konto. Suck!

Resten av eftermiddagen (dvs pre-fotograferingen ovan) spenderade vi i Farsta Centrum. Sen pizza/pastalunch följt av lite shopping. Bebis sov i vagnen som en klubbad säl och med ett 7,5-årigt modeorakel (dvs Norah) som sällskap (killarna körde sitt eget race) blev det även lite shoppat till denna mamma. Tydligen är marinblått och grått mina färger. Nu vet ni också det.

Nu laddar vi för en sista hemmavecka innan barnen och jag drar till mamma&pappa för hockeycamp och allmänt slappa dagar. En massa träning vill jag hinna med i veckan, tänker att kidsen får hänga med på sina inlines!